Wannseemuséet och minnesplats

Husets historia

Huset byggdes 1914/15 av fabrikören Ernst Marlier. 1921 sålde han det till Friedrich Minoux, som bl. a. var direktör för Stinnesföretaget. 1940 köptes villan av SS-stiftelsen Nordhav och inrättades som gästbostad för polis- och SS-officerare på tillfälliga besök i Berlin. Från 1943 användes huset som s.k. "sällskapshem" för säkerhetspolisen i RSHA.
1945 var huset först ockuperat av sowjetiska flottan sedan av amerikanska officerare. 1947 inrättade August-Bebel-institutet där en folkhögskola. Mellan 1952 och 1988 hade stadsdelen Berlin-Neukölln ett fritidshem i huset för skolungdomar.
Att huset blivit känd som platsen för Wannsee-konferensen kan vi främst tacka historikern Joseph Wulf för. 1965 föreslog han att det i detta hus skulle upprättas ett internationellt dokumentationscentrum för forskning om nationalsocialismen och dess konsekvenser. Nahum Goldman, som var president för den judiska världskongressen, erbjöd ekonomisk hjälp för projektet. Den politiska ledningen i dåvarande Berlin (väst) ville upplåta ett annat hus för projektet, men alla diskussioner slutade i oenighet. Den förening som bildats för ett dokumentationscentrum upplöstes 1972. I slutet av 1986 tillkännagav Berlins regering att ett museum skulle upprättas i huset och detta invigdes på 50-årsdagen av Wannsee-konferensen.